eHalal Istanbul
đ”đž Har kriget i Gaza nĂ„got att göra med naturgas för Europa?
Ăstra Medelhavet Ă€r en av de regioner dĂ€r vĂ€rldens största nya olje- och i synnerhet gasfĂ€lt har upptĂ€ckts under de senaste decennierna. Utvecklingen och transporten av naturgas Ă€r dock komplex, eftersom regionen Ă€r en geopolitisk hotspot. ĂndĂ„ EU, som söker alternativ till rysk energiimport, Ă€r starkt involverad i Medelhavets energigeopolitik, vilket leder till ytterligare en intressekonflikt med USA. Det finns ocksĂ„ naturgasfyndigheter utanför Gazas kust, som var tĂ€nkta att utvecklas i Ă„r. Det Ă€r inte förvĂ„nande att det finns röster pĂ„ internet som kopplar den senaste eskaleringen i regionen till den internationella energigeopolitiken. Detta Ă€r dock lĂ„ngsökt. Debatten Ă€r Ă€ndĂ„ spĂ€nnande.
Fram till millennieskiftet ansÄgs östra Medelhavet vara en energipolitiskt relativt ointressant region. Detta förÀndrades snabbt under de följande Ären. Efter att först ha hittat mindre fyndigheter gjordes anmÀrkningsvÀrda upptÀckter mellan 2010 och 2015, och nya naturgasfÀlt i regionen upptÀcks fortfarande nÀstan varje mÄnad. Söder om Cypern upptÀcktes gasfÀltet Afrodite med uppskattningsvis 129 miljarder kubikmeter naturgas. En bit lÀngre söderut hittades Leviathan-gasfÀltet med uppskattningsvis 450 miljarder kubikmeter, Tamar-gasfÀltet med uppskattningsvis 307 miljarder kubikmeter och Zohr-gasfÀltet, som med 850 miljarder kubikmeter för nÀrvarande Àr den största kÀnda naturgasen. fyndighet i Medelhavet. Leviathan och Tamar Àr i den israeliska ekonomiska zonen, medan Zohr Àr i den egyptiska ekonomiska zonen.
US Geological Survey uppskattar att det finns fyndigheter pÄ upp till 3,500 XNUMX biljoner kubikmeter naturgas i östra Medelhavet. För att sÀtta detta i perspektiv Àr det lika med gasreserverna Algeriet och till och med övertrÀffar reserverna pÄ det ryska StockmanfÀltet och HugotonfÀltet i Kansas, Oklahoma och Texas, som anses vara det största gasfÀltet i USA. Men pÄ en global skala överskuggas reservaten i östra Medelhavet av de vÀstsibiriska fÀlten Jamburg och Urengoi (3.9 respektive 6.3 biljoner kubikmeter), och sÀrskilt det verkligt gigantiska South Pars-fÀltet med sina 35 biljoner kubikmeter, delas av Iran och Qatar.
Man bör dock undvika att jÀmföra Àpplen med apelsiner i detta sammanhang. Medan till exempel de vÀstsibiriska fÀlten Àr sammanhÀngande och redan utvecklade och producerar, pÄminner fÀlten i östra Medelhavet mer om ett lapptÀcke. De Àr tekniskt utmanande att utveckla och saknar för nÀrvarande den nödvÀndiga transportinfrastrukturen för optimerad utvinning. Det beror frÀmst pÄ politiska skÀl för tillfÀllet.
Huruvida denna överenskommelse, som beslutades över huvudet pÄ Hamas mot deras vilja, fortfarande hÄller Àr tveksamt. Det Àr ocksÄ möjligt att Gaza kommer helt enkelt att uteslutas frÄn avtalet, och den avsedda mÀngden gas till Gaza kommer att sÀljas pÄ vÀrldsmarknaden genom Egypten i framtiden. De kleptokrater kring den palestinske presidenten Mahmoud Abbas skulle förmodligen vÀlkomna detta. Detta Àr dock inte en frÄga om veckor eller mÄnader utan om mÄnga Är, eftersom Gazas marina fÀlt skulle behöva utvecklas för en betydande summa pengar, och transportinfrastrukturen finns inte för nÀrvarande, inte heller kraftverken pÄ den palestinska sida som ska omvandla den utvunna gasen till elektricitet.
Gasutvinning utanför Gazas kust Àr dÀrför mer som vag framtidsmusik och framför allt en regionalpolitisk Àn en geopolitisk frÄga. Reserverna Àr för smÄ och obetydliga, sÀrskilt jÀmfört med de verkligt stora fyndigheter som finns pÄ andra hÄll i östra Medelhavet som för nÀrvarande utvecklas. Det kan sÀkert anses som fantasifullt att antyda att frÄgan om gasutvinning Àr ett motiv för krigföring för antingen Hamas eller Israel.
Mycket mer intressanta Ă€r de frĂ„gor som uppstĂ„r i samband med gasreserver i östra Medelhavet för europeisk gasförsörjning. Utöver grannlĂ€nderna Ă€r EU den enda större aktören med ett verkligt intresse av omfattande exploatering av dessa reservat, inklusive byggandet av en transportinfrastruktur. HĂ€r kolliderar EU:s intressen delvis med USA, Ryssland och Turkiet. En lösning av geopolitiska konflikter i regionen skulle dĂ€rför vara i Europas största intresse ur ett energipolitiskt perspektiv. Redan nu kan man sĂ€ga att detta perspektiv avtar mer och mer pĂ„ grund av de senaste veckornas militĂ€ra upptrappning. Ănnu ett geopolitiskt nederlag för Europa â inte det första och absolut inte det sista om det inte Ă€ntligen frigör sig frĂ„n USA, som ocksĂ„ hĂ€r har diametralt olika intressen.
Dessa bakgrundsdetaljer Àr avgörande nÀr man övervÀger utsikterna för gasfÀlten utanför Gazas kust. à r 2000 upptÀckte den brittiska BG Group, nu en del av Shell-koncernen, tvÄ gasfÀlt med namnet Gaza Marine I och II. Dessa fÀlt, med en uppskattad reserv pÄ 30 miljarder kubikmeter, Àr relativt smÄ och utgör mindre Àn en procent av de totala reserverna i regionen. Politiska utmaningar Àr ocksÄ stora. Under Osloavtal, tilldelades utvinningsrÀttigheterna i havet utanför Gaza till den palestinska myndigheten. Det Àr vÀrt att notera att beslutet om utvinning fattas av Fatah, inte Hamas i Gaza, eftersom de senares representation i Gazaremsan inte erkÀnns.
ĂndĂ„ har representanter för den palestinska myndigheten, Israel och Egypten hade nĂ„tt en överenskommelse nĂ„gra veckor före Hamas attacker mot Israel, 23 Ă„r efter upptĂ€ckten av Gazas marina gasfĂ€lt. AffĂ€ren innebar att Israel utvecklade fĂ€ltet och tillhandahĂ„ller majoriteten av den utvunna gasen till palestinier pĂ„ VĂ€stbanken och i Gaza för energiproduktion. I teorin skulle detta arrangemang ha gjort det möjligt för palestinier att driva tvĂ„ gaskraftverk som Ă€nnu inte ska byggas i Gaza och Jenin. IntĂ€kterna frĂ„n gasutvinningen skulle ha gĂ„tt till den palestinska myndigheten, om Ă€n med oro för korruption och kleptokrati.